Öppet brev till Margot Wallström - rädda Östersjön och EU-kommissionens miljöanseende

Svenska VA-kunder i kommuner i Norrland och i södra Sveriges inland drabbas av 500-1000 miljoner i extra kostnader genom EU-kommissionens oskickliga tolkning av avloppsvattendirektivet, en tolkning som helt förbiser forskningen om Östersjön det senaste decenniet.

EU-kommissionen har stämt Sverige inför EG-domstolen utifrån ett riktigt uselt beslutsunderlag. Man kan ana ett systemfel i EU-kommissionens kultur att ta till sig ny kunskap och bedriva såväl extern omvärldsbevakning som intern kunskapsförsörjning mellan exempelvis DG Miljö och DG Forskning.

Tillståndet i Östersjön är allvarligt, inte minst när det gäller övergödningen. En rad viktiga åtgärder har därför under decennier genomförts vid de svenska VA-verken där vi nu är världsbäst på rening av fosfor. Även när det gäller kväve är det självklart att det ska renas bort där vattenmiljön behöver det. De svenska reningsverken har därför nära följt Östersjöforskningen och också kraftigt minskat utsläppen av kväve. Svenska reningsverk tar idag i princip bort all fosfor (95-99%) och omkring tre fjärdedelar av kvävet i de känsliga kustområdena.

För att inom rimlig tid förbättra Östersjöns hälsa måste investeringar och åtgärder fokuseras där de ger en bättre miljö. Dessvärre har EU-kommissionen i sitt agerande visat sig sakna kunskap om att kvävet renas bort naturligt i de svenska insjösystemen, att Bottenviken och Bottenhavet inte är känsligt för kväve, och att endast försumbara mängder kväve transporteras mellan de olika havsbassängerna i Östersjön.

Det är en gåta för Svenskt Vatten att EU-kommissionen stämmer Sverige utifrån en tolkning av avloppsvattendirektivet som bygger på gamla och felaktiga data samt okunskap om ny forskning. EU-kommissionens åtal innebär inte någon som helst miljönytta för Östersjön, Bottenviken och Bottenhavet. EU-kommissionens tolkning ger däremot stora extra kostnader för över 1 miljon svenska VA-kunder i alla Norrlandskommuner med en stad större än 10 000 invånare samt i södra Sveriges inland. Stämningen av Sverige, ett av EU-länderna som är bäst i klassen i avloppsrening, innebär ofrånkomligen ett starkt minskat förtroende för EU i allmänhet och speciellt för EU:s övriga viktiga miljöarbete.

Redan under hösten 2004 ansvarade Svenskt Vatten för en uppvaktning av EU-kommissionen som gjordes tillsammans och med stöd av de Europeiska vattenbolagens organisation, EUREAU. Svenskt Vatten pekade på de absurda konsekvenserna av den felaktiga tolkningen av avloppsvattendirektivet som EU-kommissionen bitit sig fast i – mycket stora kostnader till ingen miljönytta. Det handlar om kostnader på 500-1000 miljoner kronor för svenska kommuninvånare.

Det modernare synsättet att arbeta med vattenmiljöfrågor finns redan i EU:s Ramdirektiv för vatten, samt i det kommande Marina direktivet, som arbetar med att finna så mycket miljöåtgärder som möjligt per krona för att uppnå en bra vattenmiljö i våra vattendrag och i Östersjön. Ramdirektivets helhetssyn på vattenfrågorna ger en betydligt större miljöhänsyn än avloppsdirektivet när det gäller åtgärder som bör vidtas när vi ska rena svenska sjöar, vattendrag och omgivande hav. Detta till skillnad från avloppsdirektivets fyrkantiga kravspecifikation, som endast i liten grad utgår från vad vattendragen behöver. Ramdirektivet hjälper till att skapa uthålliga lösningar för både jordbruk, enskilda avlopp, industrier och kommunalt avloppsvatten.

I Sverige har utsläpp av närsalterna fosfor och kväve diskuterats under lång tid. Naturvårdsverket har finansierat en utvärdering, som utförts av internationella forskare. Här fastslås att fosfor är den styrande parametern. De svenska fosforkraven är redan idag 3-10 gånger skarpare än EU:s krav. I Sverige finns dessutom ca 100 reningsverk med särskild kväverening – i områden som har bedömts som kvävekänsliga.

Som perspektiv till detta kan ju också nämnas att EU-kommissionens tjänstemän kan studera dålig avloppsrening på nära håll. Under Margot Wallströms tid som miljöansvarig kommissionär publicerades en sk. ”name and shame-lista”. Om EU-kommissionen tog sin utgångspunkt i den listan skulle man inte ”hoppa på” Piteå, Umeå eller Haparanda som har fosforavloppsrening i världsklass utan istället fokusera på storstäder som har mycket dålig, eller ibland helt saknar avloppsrening. Sådana städer finns inom bra reseavstånd från Bryssel, t ex Milano, Porto och Cadiz.

För svenskt vidkommande innebär EU-kommissionens villkor med lägre fosforkrav men högre kvävekrav stora negativa miljöeffekter för Östersjön. Svenska kommuninvånare kommer att få betala mer än idag för att få ökad algblomning. Var är logiken?

Svenskt Vatten stödjer Naturvårdsverkets officiella slutsatser från den internationella utredningen från 2006, vilket också ligger i linje med Sveriges regerings yttrande till EU-kommissionen 2004. Miljönyttan måste ständigt sättas i centrum istället för kostsamma åtgärder för att klara dåligt underbyggda lagtolkningar från EU-kommissionen. Sveriges ”PR-kommissionär” i EU, Margot Wallström, har med denna stämning fått ytterligare en utmaning att hantera.

Svenskt Vatten anser att EU:s miljöarbete är för viktigt för att fuskas bort i okynnesstämningar för att statuera juridiska exempel. Istället måste arbetet fokuseras på det som ger verklig miljönytta. Då kan EU:s popularitet kanske öka också i Sverige.

Roger Bergström Anders Finnson
VD Svenskt Vatten Vice VD Svenskt Vatten

Svenskt Vatten företräder VA-verken och VA-bolagen i Sverige och vårt budskap är Friskt vatten och rena sjöar. Medlemmarna i Svenskt Vatten levererar dricksvatten och tar emot avloppsvatten från ca 8 miljoner människor. De är därmed Sveriges viktigaste livsmedelsproducenter och miljövårdsföretag. EUREAU representerar de europeiska VA-bolagen. Medlemmarna i EUREAU levererar drickvatten och tar emot avloppsvatten från mer än 470 miljoner människor i Europa.